Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1853, sida 2

sidenförhädget wid dörren, fade fröker: Glöm icke den stackars enkan Brurlin. Hr Flinina märkte, att han ingenting hade att wänta af den solta och hånfula fröken. Ehuru ban åÅanu hoppades på morgondagens dalfulla, fade honom en dunkel aning någonting fom mycket nedstämde äfwea denna förhoppning. san tog derföre i aft winken om fröken von IBZals dens50,000 rdr bko och gick att höatidligt åters fålla den förlorade handsken fom werkligen tillhörde denna. En ny ringaina af silfwerklockan inkallade betjenten, fom derefter anmodade Pankert, att stiga in till fröken. Berahard von Walden war upptagen af sina tanter, att han icke hana tänka på aanat än art befwara deras tusen frågor om mams mal och pappa och syskoaen och kusinerna och om ett dussia andra tanter, m. m. Han fik derföre icke tid att förarga fig öfwer de beqge andras myleriösa audienser hos den uns derliga fröken. Wäl hörde han, att der talar des derinne; men dels edde detta lågt, och dels woro sidengardinerna så tjocka, att de gjorde orden otydliga. Jmedlertid tyckte han som det äkta qwinliga och klingande skratt, fom der: inifrån nådde hang öroa, wore någonting bes fant ända ifrån barndomen. (Foris.)