Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1853, sida 1

kans ljud föreföll dem få ljuft, att det ide war möjliat annat än att den rördes af en flickas hand. Betjenten skyndade in och kom straxt ut igen wände sia bugande til Flining och fade: Om fongl. sekretern dehagar stiga in få tar fröken emot Stolt fom en notarie, fom föra gången håller ting på förordnande, steg Flia ing upp, fatte ifrån fig kaffekoppen, såg föraktligt på siaa båda kamrater och wandrande in til fröken. Hon Har fina egna fasoner, aldeles fom hennes salig mamma hwiskade Clementiue til Amalia. Stactars liten! faders och moderlös, har hoa rått att wisa fig sjelfständig, Och få bör don wäl wara artig mot tilnålarne, swarade Amalia Mär Fliaing fom ia såa han framför fia en högwäxt, men åndå få behagfull, stolt, mea intagande, på en gång djerft och ljuft blidande flicka. Kröken Defirec slammade Han jag tac: ar — ll Tacka ide, Herr kongl. fefreter! fade hon det är jag, fom will bli i tiljåle att taca er. Hlining rätade på fig och klämde glasögonen fastare mot näsan. Kongl. sektera hade den godheten fade hon