Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1853, sida 2

HKR3nnnnnnnnnnnnnn Piukert och Flintaa tad tre Pankert 032 tes förbluffad; men tanterna togo det for en ålskwärd dlyadet. Flimmaa deremot sån aarska förtjan ut, ty det hade staait siq imma på hanus gtosögoa, tå att dan icke säg klart, och Han månade icke taga af fig dem, emedan ban ite bade några ögonbryn. Zrfafen til detta sednare mar, att han wäl i fin ungdom haft ea ttbsvmmelje till ÖsDar bina och rakat bort dem, för en få dem fåla och mörfös men öronbryven ajerde honzm den föraraelsen, att aldrig nära siib me Def re upttjade har altid elasoon, churu han icke mar det minsta närsyat. von Walden skyndade fis attårrejentera Ana tanter, under förewändarna att hans wåauer ide flute förwexla deres förnamn. Då tog Flinina of fig alosögonen, emedan han icke behöfde ha ögondryn för råara tarter, och för att förwissa fig om widden af der fruts fade mystifikationen. Tanterna utgjöto sia i tacksamhet öfwer bir: rar tunällares ofantliga artigdet att wositcra dem; och herrerne mäste I fin förlägenhet hälla god min. Tänterna, wasa mid landtbyadens enkla gåt frihet, riagde och lälo serwera koffe och peppar: tafor. (Xorts.)