Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1853, sida 1

les trött af de der golopperaa, jom jag d de med är min fira löjtnant. Det git en kall rysning öfwer ryggen von Walden; han hade dansat twå gall med derna torra magra dame, fom hade håriga, stora nårtor på näsan och en tandlös mun. Oh ja fade den andra, är alldels I ren of en enda wals med löjtnanten. Jat hoslat Hela förmiddagen, ja jag har sp blod. Deana war ändå wärre: hon war grå sistet, fom ett föräldrodt familjevorträtt, bode lårgo, frithwita fingrar, liksom det bara den. Jag har dansat med synden och med d tänkte von Walden, men sade: damerna onådiga i går, fom icke mile demaskera fig månt; ty der war flera, fom undandrog den öftocrensföommelfen. ND war mål för att göra surpriser; annars få drogo mi oss ide undan öfwe kommelsen utan undan sjelfwa balen, t foro hem före tolf.! aa saälla Bernhard, fade döden, war rått artigt, ott du höl ord och kom, On flofmarr Löjtnanten mise ide hwad han skule om ett få förtroligt tilltal, du och suälle B