Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1853, sida 2

en riktbepelsad släde framåt en af de förnåmr sta gatorna i Stockholm. Grosshandlar Paakert sate tillbakalutad der; drömmande om wexlar, accepterade af Roischild om acticr i jernwägen emelan Örebro och Hult om silfwergrufworna, fom ännu ide äro uppe käckta i Nerike, om guldet i Carliformen och om den fröna blomsierhandlerskans juweleleri ty han mar säker, att hon hade fler ån en Wisserligen swäfwade wäl en och annan fot: tig tanke åt Blå Porten, der en wiss daura, eler hwad hon heter, fått ett slarkt wälde icke jul öfwer hans djerta, utan öfwer hang plåns bok; men haa föresatte fig manligt at icke mera tänka på Laura, förrän — — Frames deles. Emebaaåt kastade han en skyaa blick åt sidan, når han fåg twänne manspersoner följas åt, ty sanaiagen att säga war han just den dAgen rädd för ett par flottåFanflisbetionter, hwilka hade oförskämda anforåf vå hang per: son. Ty ehuru han kallas grosshandlare, hade han för att förtjena denna stolta benämuing, fom i wåra dagar wäger nästan mera än en rådstitel, ide gjort fort annat ån att hafwa löst tillsåndsbref och annoncerat i Dagbladet efter en eler twå passande windar, icke westan eler sunnan, utan soanamålswindar, der Han ämnade lägga upp den säd, han ämnade köpa, för de penningar, han ämnade låna. Men nu for han med kärlekens wiad.