Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1853, sida 2

dansande få lätt och ändå så eldigt så djerft och ändå få behagfult. Han samtalade med henne, så mycket dansen tibät, fade silt namn, skröt of fina widstlräckta affärer, talte om fartya, bwilkas redare han wore, om mera sådant, hwilket han ansåg kunna göra intryck hos en flicka, fom man mil Hafs wa til fru. (Efter polkettans slut förde Pankert fin dame in i ett af smårummea och serwerade benne med alace. ART om ni wile demaskera er ett ågonblid bad ban. uMyket gerna, swarade hon jag fer ide mn det skube gå an att äta glace genom mar en. Det är således endast glacens skul, och ide för min sknll? Hwad jag gerna wille wara en alice i detta dgondlid. Hon demaskerade sia. Fet tror jag noa, ty grosshandlarea swettas, genmälte damer, i det hon förde en the. sked frusen wanilj til fina mörkröda läpvar. Ya, jag år ofantligt warm! Jaa riktigt brin. ner!7 utbrast Pankert med ca blick, fom blef lysaade wid åsynen af juwelsrinaen. Pankert lade handen på hjertat. Ru är ide en Stoctholms flida, fade han. Pwarföre icke? Op! ni år få älskwärd, få okonstlad! nHRä år oartig mor Stocholmsflidorna.