Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1853, sida 1

att orsakea ligger derut, art ungkarlarut i Stock holm icke ha råd art gifta fr. För de lågre klasseraa år der ingen konsst; de aifta fig når fom helsl, ty de hafwa få få dehof, deras natur nöjer fig med få oändligea litt, säsom en skrifwande landiman nyligen uttrydte sia; men för de bättte år det swårt: och Gtockholms innen ånare äro vitan alla bältre folf; fom ha månaa behof; herrarne behöfwa nemligen glacshandskar, cigarrer, spelpenninaar, m. m. och damerna funna ide wara utan sidentyger, schawlar, theaterbiljetter; och når man sätter bo, få år man twungen att ba möbler från Dumrath, silfwer från Mölleaborg och en hel hop saker från Leja. Derföre är det naturliat, att unakarlar, som sjelfwa ide ega någon förmöagenhet, söka göra partt, som man säner, med flickor, fom ega nå: gontina mera ån sköaheten och dyadea. Mu är det swåtrt i Stocholm såsom på ala andra slällen, för en fattta ungkarl att komma in uti ett förmöget hus, der det finnes en arfe saswuren dotter; de ungkarlar, fom aenom släatförbiaddfer redan äro preseaterade, akta fig noaa att skaffa fig medläflare, och föräldrarna sjeliwa äro så ofantligt liknöjda nu för tiden. I betraktande ar dessa ommändigheter, fame maasatte fia några unakarlar och uppdrogo ät en herre med widsträck:a förb:adelser ott anordRa en subskriberd maskerod, an för ett par das