Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1853, sida 1

gar sedan, tib hwilka inga andra damer skulle få tillträde, enligt en hemlig separattartikel, ån giftasfärdiga och rika, med fina mödrar. Tibställaren hade tid på fia ända sedan Mid somras, att till och med från landsorten inz förskrifwa familjer til den stora balen, och lyckades att samla, utom en mängd af stadens skönheter, äfwen ätskilliga andra, promingrofor! fom man egntligen uttrycker sig; ty de heta riks tigaft Provencerofor!? men äfwen den benåme ningen kunde vafa på flickorna från landet, emedan de också gerna, och kanske mer än de åf werfiaade Stockholmsflickorna, lyssna til fårles kens enkla tronbadonrer. Rog af, maskeraden blef em werklighet; fås lonaen gnihkade of ljus och juweler, doftade af parfumer, klingade af Schnötzingers toner (fast jag tror att det war lilla Weller, fom anförde) samt af jober och nöjen. Bland urtiäställarne woro unga grosshandlar Pankert och e. o. kammarskrifwaren Flining: dessa båda hade tillfälligtwis träffat en ung löjte nant af hlinie-armeca, hwilken mar uppe i Stockholm art taga den Nora Meriebergsexamen och honom hade de oförsiatigt nog kallat til deltagande, sastän Han war en yyperlig walsör såsom de flesta löjtaaater nu förtiden, och def utom icke litet älskwärd. Bland damerna utmärkte fig mycket en doms slerhandlerska, sjitaliensk folkdrägt, med en korg