Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1853, sida 1

att slryka ut mitt nama på ditt regisler, skal Det ej kosta mig någon möda att göra dennc uppoffring; förnuftet skal då hafwa mera mak öfwer mig, jag skal då funna efttrsinna . ac ja då... Du skal få fer... — Far mål! Det må få bli, fade kärleken, rörd af Hen nes enträgenbet; jag ger wika för edra tårar, edra bewekande föreslälningar. Det är sanat, tillade han, i det han betraktade henne ömt, detta utsceade ger ej tilfänna sianenas köld och för auftets is. Må göra, wi skola då förlänga wårkontraft på 10 år änon; jag går in derpå Men fom mål ihåg, att kontraktet år slut, ef fer den tidens förlopp och att jag då ej midar gör afseeade på edra böner. — Kärleken to upp ur fin ficka ett papper, och koatraktet ble undertecknadt af beage kontrahenterne. Under hela denaa tiden war kärleken flitig syss ljatt are underskrifwa, förläaga och sönder ruwa koatrakter, oc Sud wet hwad Han e gjorde. Dan blandar fig uti alt, ban infmy ger fig allehädes och några Mora släder ge Ho nom ensamt mer att göra, än hela den öfrig delen af werlden. i Domeu, som å sia sida wille draga nytta a fina återsitäende 10 år, gjorde eröfringar, fånd öågoafafl, utajöt suckar. Kawaljerer swäfwad som fjärilar omkrina heane, hoa älskade den ala någor sicet, men hedrade altid en enda met ert sganerligt företräde på twå eller tre måna