Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1853, sida 2

AAhgggnnnn EELELAAAAA den älsla med min förr omtalte wän i Jutland, hwilken flyttat öfwer til Köpenhamn, en omständiahet, som mycket ökade den tilfredsställelse hwarmed jag nalkades den kära födelsestoden. Jag mar få lycklig att finna min far oföränörad, samt den gamla mormodrea änau frö och rask. Dagen efter min hemkomst war hela femil jen församlad hos min far; jud fom man mid bordet reste sia med glaset i hand för att töm: ma min wältomsiskäl, öppaades dörten, och kapten R. trädde ia, med en liten flicka wid haaden. Han bad höfliat om ursäkt för fia oartighet, men fade, art då han fårt mera min ankoms, kuade han ide emotstä fin längtan att få belfa mig wälkomea. Han förde fin (rer åriaa dotter bort till mia och fade: Denna lila slicku skall helsa er ifrån fin mor. Hon heter Magdalena, och är uvpfalod efter en wåninaa fom Tyerese aldrig Fan glömma. Ynnerligen rörd lyfte jag min pfeudo namne upp i mina armar. oennes lila onsijte jde minde mig de fordom älskade dragen. Jaa lyssle de fmå rosenläpvarne, och en känsla af min för sla kärlek for åanu en gång upplifwande genom dela mitt wäseade. Slut.