wid det bord, hwarwid jaa så ofta hade passat upp; då jaa såg Therese stå på min plats wid tebordet och serwera te i mitt stäle. Herre gott ! fade etatsrådet, fom fatt mig närmast: eHmad ni likaar Lena! Ack! aldrig glömmer jag den söta flidan. — Hm!! swarade fame marjurkaren: Den likheten skulle icke tilfredse stäla en kännare af fysionomier. Herr 2:s ögon, t. ex., håva wisst icke Leva. — Mejl fade Fritz, min andra granne, deri har kusin Otto rätt. De likna dem icke, ty hwiskade han till mia — der är just densamma. War säker, jag finde hår om natten strax igen, får wäl kapten R., fom min goda Lena, hwilket hielpte mia med franska, och wisst också kunna det med latia. Tbheress måne redan dagen ders vå skrifta för mig. Jag lade siagret på mun. Far luan!? fortfor gossen: jag år mål öwad i atc tiga. Med alla mina goda uppsåt, med al min wänska får kapten R., med ad min glädje åf wer att hafwa lyckats utföra min plan til ThHes reses lycka, med all den tillgifaa upemärtsamhet, den systerliga wänskap, hon wiste mig, war det mig doct ea otterst dinsam käasla, att be finna mig i ctatsrådet D:s bus, ochwara tvite ne fill de ölskandes, wäl blygsamma, men doc synbara kärlek. Sälaa och ogerna gick jag dit men deremot wandrade jag ofta i nattens flils bet mina gamla wågar kring trådgårdenptittas