Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1853, sida 1

Henne. Derifrån gick min far öfwer till den mocket omtalto processen, tröstade fin klient med en lpcklig utgång deraf, och tillade: I fall ctatsrådet emellertid skule wilja styrka milt mod och mult goda lyane, genom bewiljardet af en önstan, fom jag bar,, .... Han fid ide tar la ut; etatsrådet bedyrade med de heligasle eder, det intet offer Rule wara för stott, att wisa min far hans erkäasla. Kapitenens ställniag tibät icke, att mia far säga mera. Han bad honom derföre Slott tilss widare ihågkomma sitt löfte, och emellirtid tibåta, att jag gjorde frå ken Therese mia uppwaktning, och bedia henne förlåta, att wi beröfwat henne den omtyckta kammarjunafrur. Etaotsrådet samtyckte med nöje, och förde mig sjslf tingfia dotter, fom rod nade mid att fe mig. Då jag blef ensam med den älskwärda The rese, kaslade jag mig för hennes fötter, och unde fif hennes förlåtelse. Jag lugnade henne med underrätteljen om hennes älskares säkerhet och wislande i min faders hus. Dagligen besökte jag henne, och fortffaffade flere bref mellan Ben ne och mia lyckliaa riwal, — en aren of mind kammarjunafru-funktioncr, fom jag wisst icke har de beredt mig på, då jag war i min fonditiom. (Fortsi