Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1853, sida 1

ect säkert tilflycktsäsle hos mia, der mår för fratigber och min fars onscende skulle trygga honom för hwarje efterspaniag. RNäsla moraon presenterade jag mig i min manliga skepelse för min far, fom blef mycket alad öfwer att fe mis och med särdelts godt lyane afbörde berätteljen om mitt nattliga åfs wentyr. Då jag fom till det ssället, der jag omtolt min släatskap med den faatasliska Lena ropte Han: NG, mia själ det går mitt goda nama och ryckte litet för nära; men mitt Fan dock bättre täla mid en sådan fidr, ån den face Fars fröken Tberefe. Med alädje lofwade ban kaptenen sitt beskydd, biföh äfwen mia rlan till hang och hans älikades bästa. Jag lbödde nitt dopp om framaång på min öfwertyaelse om ctatsrädets swaga karakter en mening fom min far delte med mig. i Ett ögoablick derefter fom etatstådet D. all del s ondetruten ia til mia far. Wi kuade knarpt hålla of ifrån att skracta, når, mi hörde de dumma ursåkter hwarmed han sökte besmycka sitt nepförande mot Lena, och de rätt kuriösa uttryf han nyttiade, då han talade om Hens ne och Bad att få heane tillbaka i sitt bus, före klrade slatliq:n, att han more willia til hrbars te möjlig upprättelse för detta förträffliga frun: tinmar. Mia far bad honom ide mer tala om flickan: haa hade sörjt för hennts framtid och ingen i etatsrädets pdas skulle mer få je