Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1853, sida 2

l skaren lår ide säna det twå gånger. Han törrade ned utför trappan och in genom TH: resas dörr. De andra slodo och gapade på mig. Her etatsråd! fade jag, det år Adolf 2. ni fer för er. Den stackars flickan, hwars rykte ni få litet skonat, år en nära slägtinae till mig hwilket den fora likbet, fom ala finna i wärt utfeende, wäl ridan lärer hafwa sagt er (En hemlighet år förbunden med deanes fördelse, men bon når under min fars beskydd. Jag bar i aftoa warit hos henne I ett ärcode från honom, och til haas bus skall jag un föra henne Ri fer hr kommarjunkare, fortfor jar, att jag dwarken är död ever särad, och att den före skräckelse ni i dag injaaat dos min far, år us tan all aruad. — Jag mille nu gå nedför trappar, men etatsrådet Håll mig tillbaka, och fade: Får Guds Mud, båre unge man! lemaa mig ide sålrdes. Debre mile jag hugga af mils bögra handen, än förolämpa er herr far der eller er. Och Lena! Ach Gott! Den flickan har jag ällkat fom en dotter. Tag denne ide ifrån oss. Låt henne blifwa qwar bos Therefi! — Det törs jag inte för min far, swarade jag ade Hartigt tib mia kära fröksas dörr, och fnactas de, fom förr få ofta, derpå. Den förmenta Lera fom ut och lemaade i all hasfl bulet med mig (Forts.)