Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1853, sida 2

AAAAnnnn BHB SK trädgården, börde jag ctatsrädet säna: eft du nu också wiss på, att det war Foptenent — Fa wisst år 1ag det, swarode den andre .wem skulle det annars mwara?r — Bott du barmbergiger! ropte etatsrådet: CDA kunde ju Hitta på att wara en friare till Lenol — J ödgonblicket woro de uppe wid mia döLrr, duaörade på och ropte mitt namn. Wi moro icke aldeles färdiga med mår omklädaad. De må: sle wänta litet. Etatsrädet bämtade en hufmud: oyckel, och proberade den i dörru, men jag hade wisligea skjutit til regeln innanför. Ru talade ban om att skicka bud vå en smed, men wid denna tid på matten mar ide detta få lärt att werkstäla. Jag kunöl in kartnens taaa Hår der i ett kapte, och gaf honom der under ena armen; fom ban mar något finare ån jaa, bad jag honom gå litet lutad och håda fin aäsduk för ansiatt. Ru tog jag honom under eno armen, Nötte dristar upp dörren och trådde ut till de belägrade. De blefwo deage för skräckte, och fammarjunfaren båd rå att tarva ljust, fom hand bar i han. Jaa tog af mig kasketten od) helsade på den; derpå sade jag Inant: äRine herrar! ert Uppförande för denna flickas rykte.... Gå, Lena! fortfor jag, wändonde mia tid kartenen: gå Nrar, tag afsked af din r. öfea, och låt mig tala ett par ord med berrarne Du skall icke länare bli qwar bår i husst. Rät jag klappar på frökens dört, få fom ut.