Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1853, sida 1

få mycket af dig — Jaag kastade mig för bennes förter och bad ödmjukt om förlåtelse. Kaptenen räkte mig ena handen och fattade md den andra Therese, som han kysic: Jag tror eder begge, fade han rörd: ÅFörlåt min unge mår! Wid Gui! det smärtar mig inners ligt, att hafwa förwälet er en sådan forg.r J dtsamma hörde wi från Thereses fång kammartöasicr ea rån som topte: Lena, Lena Joy käade igen, art der war Fritz, och wi fpreogv alla bott til horom. För abting, ropte han hitta vå rågot råd! det År allarm i läsret. Kusin Ötto har ropat på mia far betjeaten och de ardta karlarne äro redan på benen, De ha fort poker utanför trädgården, både på gården och gatan, och min far, tillifa med fusia Dito, geromsöker huset. Jag mårfte srar oråd, och Har smnsit mig Hit ned i Thereses fömmare Fog fattade mig på Ögon blodet, och fann straxt rå räddainasmedel. Ofta vår jod fött w:d mitt kammarfönster Hade dec sall:t mig in, att det fora trädet, fom stod miv näsla föakerluft, yprerligt kunde tjena till stege från trätgärden upp tid min kammare. Jag ropade till Fritz: Så förut på trappan och låtsa som hade ni klifwit häckt af bullrar i huset, och kommit ut ur ev kammore. Jag skal neg rädda oss oa. — Rädda blott FK, sade den darrande Therese: och jag fall mål 2 sig1drst, få Liege jag kf. pasligt bad jag