Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1853, sida 1

Gnu Gpisjssod. Berättelse af författaren til Rn Awardagshiftoria. (Forts. fr. N:o 41.) Min bästa Lena! hwiskade hon: OD Gud, din mån! .. Fog fid ide tid att fara, då kusin Oito fortfor: Oh mördaren, fom Haft den fräckheten att icke firar resa bort, och fom man öfwerallt söker, kan ni wäl gissa, hwem det år? ... Jagen annan ån herr kapten RI — Therese sjönk waamäfktig i mina ormar. Jag bar henne io i hennes kabinett och lade den dödsbleka flickan i soffan. Hon fom frar til fig sjelf. Både henaes far, kammarjunkaren och Fritz följde med. Therese fatt helt tyst, med ögonen fästode på golfwet. Denna röras de syn tycktes ickt göra nägot syanerligt intryck på de närwaraade, Fritz undantagen, fom grå tande slingrade fina armar om den älskade systern. Kammarjunkaren forfor att tala, och beskref närmare omständigheterna mid den olydliga dändelsen. Etalsrådet deremot, bannade fin dotter för den del, bon tog i kaptencus Ör de. Han kallade denne en lydiskare, en möre dare, fom han blott önskade träffa, för att hraxt ntlemna til sitt förtjenta sltaff. Den ssackars Therese wisade genom fina rörelser, genom fin