Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1853, sida 1

A — En Episjod. Beråttelse af författaren till Ba Swardagshistoria.. (Forts. fr. N:o 40.) Ri fan tro, att jag år ifrån förståadet O, om ni wisst.! ... Om ni blott kunde låfa i mitt djerto, fom i detta ögonblick är nära art sorängas af fina känslor! Om ni wisfle til hwilfen wanwördig därskap denna får: lek förledt mig! huru olycklia år jog mid tanfen derpå, att den, jag så böat, få innerligt älskar, kanhända år ond på mig! Therese slog fin arm omkring mig: AS Lenalr utbröt hon: RNu tror jag dig, nu år du mig kärare än nånsin förr. När det år en man du älskar, en för hwars skul du är olycklia, få förs få wi hwarandra, äro fästade mid samma öde, liksom wi långe warit dit wid andelig frånd: skap. Nu will jag säga dig allt. War icke ond på mia, för det jag tillstär, att jag aldria fan tibhöra dia wän Adolf L.; — icke för det jag twiflar på den ädla karakter, du tibägaer Hos nonom, men för det .. .. Hon rodnade och sloa ned ögonen ... För dett fade hon, jag älskar en annan. J flera år — ack! jag kan mål säaa, ända ifrån jag mar barn — har jag älskat kapten R., och gelt donom min tro