Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1853, sida 1

lefsde. Mången falla afton wandrade han utanför trädgärden, och fåg er under des grenor. Ea skymt of tr war nog att upofyla houom med hänryckning. De små werserno, usla kraftläsa uttryck of bang kärlek, blomsserkorgen, romeransträdet, fom flår der, allssammans år ett ringa offer, fom hans älskande hord ned: lagt för ev. — uSymad bör jag! ropade Theresi: Od det har du wetat? och förtegat det för mig?! — CRT min fröten!s urbrast jag ua år wäl tywärr obetänksamt of mig att uppenbara det. Kankända förråder Jag derigenom den slackars Adolf L. Ack älskwärda Thafl Ri wet icke huru ban älskar er, — intet hjerta älskar fom hans — jag känrer mn män Adolf. Han skulle förbanna hwarje olocfa, fom kunde kosta er en enda suck. Han skude ridderliagea gifwa site hjertebiod för ert lugn. Och jag! ... jag älskar er änan höare äa honom. Jag tror, jag funde uppoffra honom för er stul. Hepppet att rädda er från er förhatade fäfman har framföraht annot fört mig i ert grannskap. O älskade fröken! Ni hwars eget wäsende är sanning, känner ni icke saanimaen af mina ord, of mina känslor för er? War få ädelmodiz och tro mig, utan att fråga mig widare, innan ni sagt att ni förlåter och år mig buld. Emelertid hade iag kaflat mig för hennes fötter 7 — Kåra Eenal fade Therese, och räckte mig begge Fåns