anmärkning kunde wäl göras emot några uttrack och wändningar. Men då afsigren bär warit mer att redogöra för talets mnne: bål och detta befinnes wara renläriat och Bibliskt, kraftigt oc redigt, få må Talet med nägon filning af förf. heldre i sitt när: warande skick trockas och spridas då det ur tan twifwel skall göra intryck på alla, fom ännu äro öppna för nägon kristelig känsla, tanfe besirning och kärlck. Man låser i Snällposten följande: Till Herr Generalen m. m. E. A. Peyron. wid Dif afgång från Generalbefalet i Skåne. Att vå de fält der dödees åffor dåna Blott söka äran, är ej alltid fiort, Men mera skönt än bragder som förwåna År allt det ädla man i frid har gjort. Så trofast i Ditt kall med krigardyader. Du tidigt stod, der stridens walteld brann, Men, såsom härens wän i i fridens bygder Du sedan segrar af kärlek wann. Ooh derför fer Du ögats törar tindra, Ett uttryck af wår tankes sorasna mor, Ty att du lemnar oss wi wille hindra Med all wår själ, om i wår makt det stod. Må bimlen Dina lefnadsdar förklara, Med hjertats ro, förljufwande och skön, Och må den stund, når dagen sj unker, wara En fridens afton, fom är trohetslön. RESER ME RET KKJ RER