want sia att föra er werlids meuntsra om mest aftar och sköter det jordiska och mest lefwer för denna werld om inst inga affarer dar på himmelriict om han ock har affärer ända på Peru och China, Salirornis en och Ruslralien. Men Guds ande werfar der ban får, äfwen vå en handelsman. SU wen en Handelsman fon lefwa oc drifwa rörelse utan brän winshandel, ja nitälska e mot dess förderf. Men nu till sielfwa Nyf erbets Talet hwarpå wi här skulle kasta en dad Talet börjas med denna mårfhvärdiga wers, Wik bort du rusets anda, led Jfrån wärt land t) Gud är wred Så länge wi dig lida. Kom til of, o Guds anda god! Uvptänd wår bog oc stärt wårt mod Att mot det onda strida. Dervå afrföres såsom Tert 2 Krönikebo. fena sista kapitels 11 oc föliande werser, på grund hwaraf sramssälles såsom ämne: Jrnadryckk(wåäfendet såsom en Hedna tyg: gelse i wårt land. Detta bewisas och ut: wecklas i afhandlingen få att derunder Ådagar lägges I huru man med oetta wäsende förtager sig i det lekamliga och andeliga 2. Huru Gud stickar bud och förmanar till bättring 3. Huru dessa bud och Guds ord föraktas till dess Herrans grahet wäxer få att ine gen bot står åter. J 1 runkten wisas huru bränwinsfloden sedan Gustaf den 3:dje stinit och slukat or troliga offer och wålat en mängjaldigt öfad och sig alltmer utbredande fattigdom brott oc elände: Detta förklaras härflota af ins re andeligt förfall, att Herrans hus i själarne orenas, wanstaflas, försoffas — nedanubrys tag, nitet för Gud och den kristlliga kärlelen till bröderna är slocknadt och år dryckenskapen fommen stinkande till templet, ja och till förs rättning af den heliga tempel:tjenften (1) och åt rusdrycködjefwulen uppresas siora temvel, derifrån slu:eliga förplägningen blir ewig gråt och tandagnisslan. der djefwulen fom en tiggarhund ej ens bar en sup att bjuda på. J 2:dra defen föredrages Bibliskt och en: felt Guds godhets och tälsamhets rikedom, fem dock lockar til bättring och warnar ett sådant folk dels genom få många taflor af lefwande warnagel, dels genom de oppersta läkarc, ehuru flera bud tagit öl för årens Men lika allwarligt målas i 3:dje delen Guds straffdomar öfwer folk och land, som förafta Herrans nådebesöf oc warningar. Denna det aär utförligast och wisar författa rens djupt allwarliga deltagande för ett ålskadt s. k. kristeligt fosterland, som mognar för straff och störtar i förderf Ol att detta kristeliga deltagande blefwe någor mer alls nänt, särdeles hos de inflotelse — rikare! Märkwärdig är denna förf. målnina af de halsstyfde: Wisserligen få de erfara illa mående i samwetet, men då frida de efter en qwacksalfware af de många fom finnas i landet, att nyttja något af Evangelii bal. fom til en (blott) utwärtes öfwersmet. ning, men kommer en lärjunge af Jsraels rätte Läkare, fom med kärlekens mwårma drifwer till mognad och med lagens udd sticker vå den oaksluga girighetens, den inbitna supvanans etterbölder, wil ide förspilla den koneliga oförfalskade Ewangelii nådes balsam med mindre den ifrån grunden fan rena och lifa fåren då bliv follet ursinnigt; furen är swår, det swider förfärligt i den gamla mennistans fört — — Sedan författaren med wärma framställt Herrans wårandce grymhet jemte kristenhetens wärande förfal, wänver ban sig slusligen på ett rörande sätt till fritt klena hjord (mot owilken vulfvarna arinav på ML båll) de få trogna som tbögtiden gått till Kristi oppna graf och upomanar dem till bör att Gud wille draga folkets berär ifrän rusdryckernas usla brunnar til don (efvans ude — ——