Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1853, sida 2

bans förtrogne. Han älskar fröken Therese, och för hennes full uppehåller han fig här hems ligen i staden. Men det wet ingen menniska, utom jaa; hang egen far tror fult och faft, att han år i Julland. Dig har haa lofmat förs sta belåning, i fall jag kunde främja hang får lek hos min fröfen. Etatsrådets anfigte uppe flaraade på det underbaraste. Han reste fig och sad: Sud målfigne dig Leno! Kan du swära på att det du fåaer är fant? Jag lade bans den på brösset och fade: Ja mid alt hwad hes ligt år. Jcke ett ord deraf år ofant. — Bott im Himmel! utbröt etatsrädet: men få säg mig nu hrar kommer kasketten ifrång! — Ack swarade jag det år en lapprisak. För någon tid sedan fom L. hit en afton, och mile Andes ligen tala med herrn, och fria till fröken. För att fe litet proprare ut, bade han på wåaen köpt en ny hatt, och bar denna kaskett i sickan Han lade den ifrån fig hår inne i kammaren. Det är förfa och sisia gången han warit hår i buset. Mea som jag trodde att fröken mar förlofwad med fin kussin, bad jag honom ens tråget att flå de tankarne ur hågen, och jag nekade att anmäla bonom hos herra. Deröfs wer blef han mycket ledsen, och i fin förwirring glömde han kasketten. som jag sedan gömde i mitt fråp. (Forts.)