Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1853, sida 1

lade på en wilfarelse, ac hon kanhända med assko fule nända mig ryggen, når hun erfcer, bwem den förmenta farm arjungfrun cecetie gen mar. Att hen hade något att betro ni, war fiart. Åwilken för mig fruktansmärd bemligdet ful? jag kanhända ännu i deg ine däm:o? Fog sade för ma siclf: Om hon au vytor för mig att hon älskar cn annan? — Det swartnade för mina ögon wid denna tanke Mejl sade en inre sämma: Nejl! det år Oc mäjliat! Henars ärglallka hjerta tbhör iaaen dödlig. Men min mask måne seart falla. 223 wid defänna salling, ehura det förefaller m3 Omöjligt art få fauniogen driver mina fipe par. Ack att en god ande dock mile förbarma fis öfwer mia, och gifwa nig tilfäbe att söra henne ea for tjeast, att wisa henae, hur djup och inaerlig min kärlek år, så att fig äte mirslone funde hoppas, att bon icke för alltid wille förwise ng ur fin Hulda åsyn! TF db una frida betraft I it afbröt jag af etatsrådet, som antruten siörtade in till inia: Jag såg kusian O to Hå och sura der nere på iroppan helt will för att fjäla fig upp tid dij; der före skyndade jag mig i förwåd, och såtsade som jag gid urp på minden. Mu skall jag sömma mig, och höra hwad al har att tala med hwarandra om Kort Dit med nyckeln fill skäpdörren .. Rå Guy ske doft den sitter 17 — Med owarlig wckher fröp ban