Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1853, sida 3

werkar på mut sensibla nerofyhem. Etatsrä. der bwskade till mia: Ach Gott! Lena! hat IEu? wi göra? På samma fått swarade jag Bry er om ingentiva, utan gå i god ro och lägg er. — Ja få godnatt, foherfon!s fadi etatsrådet: jag skall ringa efter betjenten, att han kommer och passar upp dig. — Det behöfs inte, sarade kammarjunkaren med matt fåmma: Lena fan bli en stund hos mig. — oRej, så min själ Lena det Mall, ropte etatsrådet uprbraat: Har man fett! Så sjuk han år, tå ker han ändå på mwadra flidor — Gå du på söu-d till din fröken, fode han å mig. Jag lår icke säga mia det twå aånger Jag ilade til hennes dörr, knackode på oc) hör de benned fåra främma säga: Ar det du, Le no?, bwarrå hoa släppte mig in. Hoa war alldeles föraråten. Jaa sökte lugna henne met den underrättelsen, act hennes far lemnat hen. ne fom naultat men ea blandning of nyfiken het och medlidande intalte mig ait titta in til kammarjunkaren, för att fe om betjenten mar bog bonom. För att obemärkt funna gå ro det, slal jag mig til sälskapsrummet genom en annaa dörr, ån den wanliga, och öppnad den sakta på glänt få att jag kom bakom der stäle der den förgifae sjuke fatt. (Forts.) — — — — —