Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1853, sida 1

En Episod. Berättelse af författaren till Byn Swardagshistoria. ! (Forts. fr. föreg. N:r.) Min Leno! utbrast hon Mhwad gör du? har jag bedröfwat dig? Hon upplyfte mig, tås rarne tillrade utför heanes finder, månan fom sken in i rummet, speglade fig i dem. Doa slog fina armar om mig, och hennes lärpar widrörde mina. Utom mig sself, tryckte jag henne tid mitt brö men ylötsligen, liffom en cherub med flammande swärd hade slällt fig emellan of, slet jag mig lös, och flams made: För Guds skul, mina fröken låt mig gå!! Hon wek ett steg tillbaka, och sade: Sans nerligen, Lena! Du förffråder mig! Hmare med dar jag sårat dig? — Red abtför for Änglagodbhet, swarade jag darrande: Kag år er ide mård. — uTala inte få, fade hon, och fattade min hand: Men du är wisst myt Fet olyclig!? Jag tryckte hennes hand till mis na låppar, till mit brön, til mina ögon och sade: Jag år den olyckligaste och lyckligaste af ella mennifforl Ur ständ att längre ulhärda denna scen, lemnade jag henne, och sprang upy på mia kammare, der jag gret mig mätt på de ljufwaste tärar, jag någonsin utgjutit.