Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1853, sida 1

du skona dig för ad sianesrörelse. Jag följde benne ned i bennes kabinett, sedan jag föregett art jag åter kände mig bra. Det mar lofdag i stolaa. Fritz mar hemma Han tilbragte dagen hos fin sysser, och delade henaes wänliga omsorg för mig. Wi läsle för hwarandra, lillsammans, och en i sådan fMiba lycka tilbragt dag hade förtjent en mindre stormig afton ån den, fom derpå följde. DÅ mi efter manligheten samlades i fån ffapse rummet, och jag bjöd omfring the, hörde jag fammariunfaren sucka den ena gången efter den andra: då jag bjöd honom tog han en fopp och sade: Tack Lena, lilla! En kopp the tår jag wäl kanhända funna få ned, men en storpa, det år omöjligt. — år du sjuk frågade etatsrådet, och tilade i det han kastade ögonen på bonom: Ia du licber Himmel! få du fer ut få mörk och dyner fom den lifslefwande döde. — Jar swarde kammarjunkaren: Jag bar få mycket förargat mig och sörjt öfver edra yttranden i går asse angående unga L och Thes rese, att jag blifwit sjuk deraf. Och om det blir min död, få fan jag ju inte en gång te slameatera min förmögcuhet til min älskade kussin eftersom wi icke äro formligen förlofmade. Ni borde likwäl befinna det, kära onkel! Dessutom borde ni ide uppskjuta mårt brögopp uton hellre skynda art försäfra er om en måg, fom kunde wara er till tröst och slöd motgåns