Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1853, sida 1

1 : EGu Episod. Berättelse af författaren dill En Swardagshistoria. (Forts. fr. föreg. N:r.) uhwa-hwa-hwad skall detta betyda Lena? — Kammarjunkaren skrattade af bjertans grund och fader guru år det; fatt, Lena tila? År den unge L. kanhända din wän? eler till och med din ålffare?! — Therese afbröt Honom harmsen: Sådana opassande frågor gör man icke en anständig flidfa. — Jag hade emeldertid hunnit fatta mig, och fade irdet jag bly samt nalkades: Fag ber Herftapet om förlårel: se. Den unge L. är få lånat ifrån att wara mia älskare, fom någon menniffa fan wara. Jag fan ide en gång säga att han år min mån men wi ha warit barndoms-lefFfamrater. Harg wätdige far har gjort min familj my ket godt. och jag fan inte tåla höra att man talar förs smädligt om hang fon. Defutom käaner jag få mycket till den unge L., att jag met, han inte år en narr, iate i slånd att begå sådana pojksreck, fom det, hr kammarjuakaren bestyller honom för, ehuru jag derföre icke will fritaga honom för obetänksamhet eler ungdomsdårftas per. Kammarjuakaren kastade ett lurande ögonkast på mig. Wore du karl, Lena, skulle