Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1853, sida 2

hang flora fetma gaf Honom nu den grad ute feendet af att bära äldrens börda, att det högligen förundrade mig, då jag ett par dagar ef: ter mitt inträde i huset hörde honom förklara mig fin oemotståndliga kärlek och göra mig aljedanda slags lysande tilbud, alt med en wår: me, en brisi på sjelfbeherrskaina, fom ide en gång skulle pafa en ung Vifper, men fom blef obeskrifliat löjlig hos en man af etatsrädets ålder och karakter. Mycket ofta gjorde han fig ärende upp på min kammare, under föregifmande ott en eder annan af hang Flådesperfede lar behöfde ett par nålfting, och når jag om aftonen vassade upp wid bordet, tryckte han hemligen min hand, och fade mig ett eder an: nat kärt ord. Tmwenne medel anwände jag emot hans efterhänasenhet. Det ena bestod i mina fyfiska krafter: jag låt honom ett par gåager Hå utanför min dörr, hwilken jag höl iqen, få att Han ide slapp in, eller befarade jag bang dandtryck med ect sådant eftertryck att daa twärtyllnade derwid; men altt detta fördrog han dock tåligt af fin älskade Lena. Det andra medlet war af andlig och mildare natur, samt beslod deri, att jag på låvar håll wisste leda hans tankar på hans process; ty derwid förainqo hoaom alla werldsliga önskningar. Härigeaom lyckades jag ofta att förs skaffa mig fred för nåsom tid. Jag fick or deeiligt ett slags derrawälde öfwer Honom, och