Norrländska Korrespondenten – 30 april 1853, sida 1

bet om hwad härwid war ott iukttagaEtatsrådet jemte den mig förhatlige fammotjunfa ren, kusin Otto kollad trädde in i rummet, och satte fig mid bordet tibika med min unga mån Frit; och Therese. Jag båddei tå, och bar omkring, allt med mucken försigtighet och fruktan att förse mia. Det gick Gud ske lof: wäl. Kammarjunkaren talte franska, och ctatsrådet swarade honom på hälften bruten franska bälftea tyska, hwilket sedaare hwar hang mös dersmål. Fritz och Theresia talte litet, för det mesta danska. Herrarae möastrade mig från topp til tå. Kammarjunkaren utbröt loftal öfwer mia person, och swor på att jag war en fullkomlig romersk skönhet; sådana swarta, och brinaande ögon, sådan klar, drunaktig teint sådana oräktiga, junomska former kunde omdje Wat förskrifwa fig från wårt dimmiga tand. Min föna fusfin, fade han, wände fig til Tberese: Hmwar har ni fått tag i den flickandEtatsrådet sneglade Åt mia, wred mua til en cirkumslerx oc fader Fa wid min arma fjäll ett allrasötaste barn! Se, det år något annat. ån den magra Mariana. Det tycker jag om, att du städt en sädan Aidfotr Jag hade myce fen möda att håda mig ifrån skratt! men låt fade naturliatwis, fom jag iagenting förstod af hwad som sadecs. Sedaa icet war drucket, befallde mig The rese taga ett ljug och följa henue på hennes