Norrländska Korrespondenten – 27 april 1853, sida 1

e En Episjsod. Beråttelse. af författaren til Ry gwardagshiftoria!! (Forts. fr. föreg: Mir.) Då jag åter befann mig ute på gatan, mar det liksom jag waknat upp ur en ljuf dröm. Med ett slags förfärelse tänkte jag vå, att jag bedragit min älskade och åtagit mig sysslor, som jag alls icke förstod. Det war temmeligen mörkt, jag gick långsamt upp oc ned åt gatan, och dfe werlade hwad jag ule göra. Att nästa af: ton wända tillbaka och, under en eller annan förewändnina, lemna städjepengarne ifrån mig, war det enklasie. Jaa tog fram filjnerrifgdar lern, fom jag fått. Se denna tildafal! fade jag för mig sjelf: denna, fom jag emottauit af Thereses hand! SÅ fäster jag dig bårmed! fade hon ju. O ljufwa ord, fom äterkliaga i det innersta af miti hjerta! Mej, jag Fan icke stilja mig ifrån denna skatt. Denna enda tifsdaler är för mig meta wärd, än en hel tunna full af dess bröder. Men jag Faa ju behåra den, och ge en annan i stället! Ja, men når jag då i morgon awäll går derifrån, få fom mer iag ide mer tillbaka, får aldrig mer kyssa hennes hand; hon har då icke fäst mig til fis sjelf, till fin egen tilhörighet. Ea aanan skall wara hos henne, skall njuta den lyckan att icke