Norrländska Korrespondenten – 27 april 1853, sida 1

de jag mia, att dottren en kort tid hade tjenat i min fars bus; då jag ide utan oböflighet kande blifwa dem qwitt, sick jag in, och måste det håla ut under en lång klagowisa, fom mar dren uppstämde öfwer wår gamla jungfru Bus sannas elakhet. Nu, fade modren, försörjde hens neg dotter fig med syning, och war få drifwen deruti, att bon tilssammans med en yngre syster hana sy den präktigasie fruntimmergeflådning på en dog; lika hemmastadd war hon äfwen i alla andra klädes-artiklars förfärdigande. Hon bad mig derföre rekommendera henne hos mina syslrar och andra damer of min bekantskapDenna händelse, hwilken då war mig rätt ofår, syntes mig nu lik ett nödankar, fom räcktes mig of ett gunstigt öde. Jag gick strax bort tin den omtalta syjunafrun, utgaf mig för huspiga hos en i qrannskapet boende dam, och fade ait mn fråken bode arbete, Hon gerna wille låta henne aårva, på det milkoret, att det blefwe färdigt på bestämd tid, fom ofta mar få fort, att natten måne sättas till, men att hon iden händelsea också mile betala dubbel sylön derför, Syjungfrua gick med mycket nöje in på milko tet, samt åtog fig likaledes fin twätt och firyra ning. Något lagnad deraf begaf jag mig till mina syssrar, der jag hasligt klädde om mig, och ilade hem, för att öfwerlemna mig åt mina tankar. Det första, jaa ajorde, war att borra ett litet häl i den fåra silfwerriksdalero, Biwaris