Norrländska Korrespondenten – 23 april 1853, sida 2

den gode Fritz blomkrukan i ena armen, gaf sia syster den andra, och wandrade med deane ut ur trädgärden. Jfall denna scen å ena sidan betog mig al fuft att komma fram med flera anoayma ters fer och gäfwor, ökade den å andra i högfla grad mitt intresse för mia älskade. De twä fysskonens iabördes tilgifwendet, och hårda Öde rörde mig outsägligt; en fann bäaförelse fåla: de fig till mitt ungdomliga kärlefsrus, och in: gaf mig eu få brinnande långtan att rådda Tperese från den förhatade rivalen och deriges nom förwärfwa mig rått til dennes erkänsla, att intet syates mig omöjligt för uvpnåcadet af detta ändamål. Jaa afundades den af henne omtalta Mariana, för hwars ful doa war få bedröfwad, och genom en ideeförbiadelse, fom mycket naturligt uppstod wid minnet af min förflådning famt den rod, jag för några dagar fedan Hade spelt, föd jag på det narraktiga iafallet att i denna förklädnad anmäla mig bos Therese, och repetera den få mycket applauderade roden, eadast för att få fe hennes ans figte mot ansigte, njuta den lyckan att sielf få tala med henne, och för reslea öfwerlåta åt den blinda lida guden att bestämma, hwad sällhet kanhända kunde låta utspinna fig af denna tete a tete. Långt in på natten öfwerläste jag dwad jag äraade säga, dwarwid icke fule fe jas hwar jehanda små hänasyftaiagar på min