Norrländska Korrespondenten – 20 april 1853, sida 2

nedgåna, gissar bwar och en lätt. Ea gång börs de jag Therese ballaga, ott blommorna Ännu icke spruchit ut i deras trädgård. Rästa afton infann jag mig litt tidigare, med en mycket mader buket, fom jag skaffat mig. Jaa bade kort en täck kora, och på det smakfuhaste utbredt blomsiren drtt; dassutom hode jag vå boftnen någat länga några wersser, fom jag bre la dagen arbetot på, och dem jag sy lf fana mycket förträffliga, churu jag nu, etter flere årg förlopp, wäl mfer, att en omisskäarclig bjertlig wälmening wor deras slörsa förtjenst. J hendtaget på korgen bade jaa myder nått fästat ett band med hwa:s tilbdjdp jag funde mthissa den öfwer det ide mycket böaa plans fet, och derrå draga handen til mia. Korcan war också försedd med adress til fröken The rese D. På en gång både rädd och lycklia, smög jag mig bort tid springaa, och då jag intet l. fwande wåsen blef warse i trådgärden eber aranskopet, If jag upp på en stor sien, fom jan wärrade fram, lår försiatiat korgea alida ned öfwer plarket, få att den stannade midt på bordet, och lurade med klappande hjerta, för att se utgången af mit företaa. Det warade ide långe innan Therese och hennes unga bror wisade sia, och som manligt flyttade blomsterttukorna. Janan de slutadt detta bes flyr warseblef gessen korgea i bersåen. Han ilade du, sattade den och lemnade honom ät