Norrländska Korrespondenten – 20 april 1853, sida 2

Annnnnn AA Mn ————4 der blott få menniskor färdades fram. Denna gård gick jag dagligen förbi på alla fidor, uran att en enda gång i något fönster upptäcka en skymt af Therese. Efter flere misslyckade forsok tog jag min hufwudstation på nämade ensliga jordaata, wandrade fram och tihbaka wid plan: fet fom omgaf trädgården, och tittade in gehem de springor jag bår och der uzpdaaade derrå. Jnnanför den förfia af dem mar en lälea birjå med ett bord och en bänk. Det war än: u fe digt på wåren; hår dref jag mången aod dag of och an, utan att i trädaården se tll någon menniska utom en arbetskarl, fom aräfde och planterade. Ändteliaen, en mild, lycksalig arr tonfiund, fåg jag min dulda Tycrese bära når gra blomkrukor ur trädaården, hwilka hon för: ut fisttat ned på det de skulle få njuta mitdaassolen. En gosse, fom tycktes wara fjorton edler femton år, war henne derwid hehjelplig. Det war en wacker gof:; han liknade henne, och jag gissode, att det måtte wara hennts bror Då de slutat, togo de hwarandra under ormen, och ginao rundt omfing i trädgården; de files go slutligea in i berjäcn, och woro mig mycket nära, dot lyckligtwis utan att ang, att en främmande lurade på dem. De sägo på bivar: andra med syskonkärlakers önon. Jag afurdar des gossen. Denna lila scen förnyades ett rar oftnar å rad; att jag war witte dertill, att jaa aldrig sörsammade infiana mig Fort före solens