Norrländska Korrespondenten – 20 april 1853, sida 1

nar. Maanen har i denna yrocess rätten på fin sida, ehurudan haa för refien ät., Jfrån denna dag gaf jog troget min ringa skärf till akademien för de sköna koasterna, to owar ewiaa daa aick jag ätminstone tmå gånger på erdositionen, och fördjupade mig betraktandet af omtalta perlräst: war jag någon gårg så lycklig, att träffa på en timma, då det war någorlund a tomt, blef jaa stående, säsom alldeles försienad, framför mitt kära rorträtt, tidås jag ändtligea blef warse, att någon gaf akt på mig; då lomade jag mm mig, het förs läger. En eftermiddag. då jag mö mitt tredje bes för med glädje märkte, att den tränasel, fom den öfriga delen af dagen ädt rum, un hade st marat fig, såg jag deremot wid mitt inträde i det rum som ensamt för mig bade nådaot ine tresse att platseu framför porträttet war upp: tagen af twenne herrar, of hwifka isynnerhet den ene sån mycket srinkia ut De talade ltemmeliaen håat, och den stilnämnde fade: Fa min kussin Therese år icke alla dagar lika mac Fer. Hon är mycket jonrnalierc, liksom alla wåra aordiska fruntimmer. De likna det tråfida klim t, hwari de äro födds — Den an: dra hrra swarade: Din kussia år, fom jeg ty fer, dögst intagande, och taflan här förträflast ab utbröt den förr: nin kussi nä rätt passobell men målnirg:n jen meriig, liksem det