Norrländska Korrespondenten – 20 april 1853, sida 1

— En Episod. Beråttelse af författarenstill uppg Swardagshistoria.l (Forts. fr. föreg. N:r.) Då mina sysirar och jag efter spektaklets slut kommo hem, wände sig samtalet mid af tonbordet på denna flicko, fom äfwen hade ia: tresserat mina syostrar. Jag fade til min far: Ty har ju ea faf att föra för ctatsrådet D., eder huru? — Ja, tymdret swarade han: UlJag säger tywärr, oaftadt haa tillbjudit mig ett orimligt stort honorarium, om jaa wianer safen; ty ifrån den stunden jag åtog mia den, gör han mig lifwet rått surt, emedan han fom mer till mig hwarannan dag och lameaterar gudgjanmerligen. — Är saken då få farlig? frågade jag, — Mej, wisst icke på långt når få farlig, fom han sjelf inbillar fig, swarade mia fader: Men nog såge det illa ut för honom, om han tappvade processen, bwilket jag dock tror ide fan ffe. — Dan äldsta sysiet fader Ma, söta far jag bar hört att etatsrådet icke år någon god man. År då den fiF, du för ter för honom ide rättvis?! — Jo mit barn, swarade min far leende: i der Hånfer endet fan du lugna ditt samwete på mina måg