Norrländska Korrespondenten – 20 april 1853, sida 1

mesta af hwad hår sikres. Nej för Guds skull! låt oss icke iabilla oss, att wi här i norden funna prefcra något, der måtte wora i Hmwilken konst fom helst, eller att folk hår weta hwad fond eller stönbet år. Hade mi aldrig fett dågonttna annat än wårt eget, få kunde wi fritt säga, ott wi eldria fett någondera delen. Denna sista rexlik gafs mot slutet på franska i den wisa förutsättiurue, att den då ide kunde förslås af nåcou bland de förbigående, och att de talande woro i uteslutande besittning af detta spräk. Den andra herrn swarade, likaledes på franstr: Det år kuriöst, höra en älskare säga, om wi ingen skönhet sett här i landet, od) der od och med midt framför detta pörrrått. — Ea åljfore utbrasl den förre: lär jag en älskare? — Rj jaa tackar: i Rom och i Ber nedig och 1 Paris her jag få mycket twårit is skare att jag här rå fin höjd kan bli en drågs lig äkta man. Och hwad oriainalet tibl detta porträtt angör, få är min förbindelse med hennt någet fom min salig mor och min onkel aftalt före min utländska resa, och fom jag ite Fe deller har rånot emot, då min kussin är bås de rik udd teten ged flicka. Dessutom skall man mäl en gäna bli en nadaad och förnuftia dusfoder. Det bör in tid saken. Jaa wille blott öaska, att mia Therese more litet mindre romantisk. Det wore mil för oss begac. Jag kaa icke bestrifwa den förbittring