Norrländska Korrespondenten – 16 april 1853, sida 1

juridiska kurs. Min gamle lärare sade abtid, att jag borde göra ifrån mig mina studier till mitt tjugonde år, få kunde jag sedan glädja mig öf mer min ungdom, Ru Gud fre loft Ru skall jag också begynna lefwa, tv jag doppas, min for firort fogar fig efter min öoskan, och låter mig refa utomlaads ett går Årstid. I morgon på nin födelfedag, Mall jag taga mod til mig och tala mid honom om saken. O hurn långs tar iag icke att få komma ut i werlden! hwad jag år ledsen mid altina hemma! Sedan min mors död bar här också bliswit ett kloster, få tysi och stiba år det min far tänker och lefwer blott i fina göromål. En advokat, säger Han, bar icke tid att ledas. De gamla herrarne, fom ibland komma hit om qmädarne, spela fort med honom, och låta mig sitta för mig sjelf och roa mig bäst jag gitter. Att läsa ro maner har hittiös warit min bästa förströelse och kärasle studium; men vu längtar jag efter att sjaf upplefwa något, liknande det jag läs; jag längtar se mig omkring i werlden. Wisst fen jag wål gå ut i staden, det förstäs: min far lägger i det afsceade inga hinder i mågen för mig, men når jag går just enfom för att roa mia, bar jag ofta fom alraleddfamman. Jag förmår inte sjelf, bwad det är för en tom: het, fom pinor mia. Der år fom fule det wara alldeles dödt hår i saden. Rej, till Bör dern til Jtalien! tid Reapel! Hwilka ljufwa