Norrländska Korrespondenten – 16 april 1853, sida 1

EGu Episod. Beråttelse af författaren til UEn Swardagsbiftoria!! Jag bar på ett ställe läst, att wåra födelsedagar kuona förliknas mid milstolpar, md hwilka til och med den flyktigaste wandringasman plågar slanna och kassa en blid både fram: åt och bakom fig på mågen. Sonningen af denna anmärkning kände jag rätt lifligt, dar gen innan jag folde mitt tjugonde år. Jag fatt i skumrasket i ett höra of mårt fållftars: rum, och låt det förbigångaa året undergå möaslring i mina tankar. Jag fade för mig sjelf: Rår jag befinvar, act jag under detta är lyckligen öfwerstått min juridiska examen; når jag öfwerwäger, huru sällsont det år, art redan wid deana ålder hafwa hunnit få långt, åger jag wäl ffål act prisa mig Inca; men når jag å andra fidan betånfer, huru mitt under få öfwerdrifaa ansträngaingar, få omåtts ligt läfande, få tråkiga studrer, medger jag att min far bar rått, då Han säger, att jag at mir na lärare i skolan och sedan af min handledare blifwit jagad i wädret fom en drilhuswäxt. Wid sexton års ålder blef jag student, i mint siuttonde tog jag en annan eramen, och Gud wet bäst, huru flitigt jag i tre år läst på min