Norrländska Korrespondenten – 16 april 1853, sida 1

adivgar fatta ide min själ, bara jag tänker derpäl Jag wandrar der en paradisisk fom marafton mid bredden af hafwet. Månen flår klar på himmelen. Vesuvius begyaner farutar och dif röda flammor srexla fig i böljorna. Ett wackert landtslott ligger mid sidan af rår gen. En gqinnocnefalt smyger fig ut genom eu bafport, don nallas mig, en liten warm, mjuk hand fattar min, en huld stämma hwiskar mig i örat: ÅFrämmande kawaljer! min sköna fru älskar, och wäntar i sitt innersta kabinett. Men många swartsjuka ögon bespeja of, måns gå faror bota, bar ni mods — Mod! mitt wackra barn? Ja om det more att möta bela helwetets anhand. — Kom nu Emen låt mig först fåga ... Plötsligt wäcktes jag ur min hänryckande dröm af en sämma, fom fader NÅ fåra Ao dolf: hwad öaskar ni för rätter till middag i morgon? Denna wid många andra til fålen mycket behagliga, men i detta ögonblick rält owälkomna förfrågan, fom från mår huse hällerska, gamla jungfru Susanna. Jag for upp, utaa art swara. Hur är det fate fort for hon: Yhar ni glömt, att det i dag år 11:te April, och följaktligen den 12:te i more gon? Det är ju er födelsedag, och då fal ni ju efter gammal sed och wana wälja bwad middag ni sjelf önskar er. Denna goda gama la f.d fom för tio år sedan war ea af min