elden och att ätminstone till en början, fråfs fa de öfriga husen vå platsen, hwilkas flutliga öde dock mycket beror af wäder och wind enär, om sydlig storm skulke inträffa innan elden i den betydliga lolmassan binner dämpas for fara är för handen att äfven dessa komma lågorna till rof. — Uti xöfänaers socken fortfar gatenffapen (rabies canina) bland bundar och kattor. Så omtalas i en rapvort till Länsstyrelsen att en främmande hund bitit såwäl en mins derårig aosse, fom sedermera känner mycken smärta i der fårade stället, fom äfwen någe ra bundkreatur, hwilfa derefter synts dolifa och of sjufdomen angripna. En fött fom warit afsamma sjutdom beswärad, bade i sitt raseri nått få långt att ban rifwit 6ö gonen ur fig sjelf. (U. B.) — — — — Sundswall ren 13 April. Wiutern fortfor oafbrutet i fin stränahet, med en köld af 10 ar. nästan dagligen. — Genom refande norvifrån berättas at: ingen waf å Bottniska wiken, någorfrådes ännu år sonlig från lands man will således råstå att bela sträckan af denna hafawik år iebelagd öfverallt emellan Finska och Swenffa fusten. Följande artikel hor blirwit till red. ar GSualpoften insand, hworur mi är tergfwa tensamma tömbhållsnie en mor rang till Allmänheten angående den fig spridande Mermonismen, tif orcasifa tion, hufmuslaror och planer för tr.m: tiden, (Forts. fr. föreg. N:r.) Widare låter det mydet wäl att Mormonerne ur en särskeld emigrationsfond belosta utwandrin sresan för dem fom äro få fat tiga att de ide fietfve funna beså fig den; men dels få desse fattige ide mera refeuns derstöd än nätt och jemt få mycket att de icke swälta ihjäl vå wägen, och detta lilla få de dessurom ide gralis, utan blott mor qwitto att återbetala få snart den fattiae resanden efter framfomsten blifwer istånd dertih. Stuts ligen tages medlen tll emigrationssonden icke af tionden, utan bildas af särskilda tillskott bland de mera förmönna Mormorerne i bwarje land, hwarifrän resan skall werk: ftällas. Nu några ord om Piormonernes folska läro: satser. De erkänna likasom wi fåran om Treecnigheten och om Guds motständare Djefwulten. De bruka samma Bibel fom wi, men wågra de flesta af def bufwadläror samt tyda den på det råase wis efter bots stafwen. Dessutom hafwa de en annan falsk Bibel, Mormons Bok, kallad, och somåtill sitt första ursprung bärleder fig från ett wår gadt utkast till en roman, efter diktad hiftos ria om Amerikas första befolfande af Joraels 10 affallne stammar. Wi hafwa Mors monboken hår framför oss, och det wisar sig att fastän det ursprungliga uttastet icke mar rit bwarken just skarvsin igt eller just mitt nande om synnerliga bistoriska kunskaper, få är dot Josef Smiths bearbetning af det samma i affigt att deraf göra en Kibel för America ännu sämre till såwäl stilen fom planen. Det är ett riktigt samelsurium af de befänadaste qwasibistoröäka uppgifter och offifligt anwända Bidliffa sentenfer, nästan alltid på ett wrängdt wis omskrifna. Sedan säledes de mest otroliga tildragelser blifwit berätade om uramerikanarnes öden till ti den efter Christi anfomfi, påstas det (Nephis doks 5—14 Cav.) att, sedan Christus i Jur dalandet fulländat sitt hwärf och urpfarit till bimla, skall han åter hafwa nedfarit i Amerika och der wisat sig en tid för att lära och underwisa, lifasom han förut, enligt E: vangelierna lärt och predikat i Judalandct. Men det är päfallande klart att Josef Smith 2 QeeA —— — 8—bd —— —— — — — —Uss— — ———————— —