Norrländska Korrespondenten – 9 april 1853, sida 2

hur ofta har jaa icke tänkt på er sedan denna stora mnneswärda dag? Flera personer, wittren til detta igenfåne nande, slöto fig til of; de frågade om betföre: gående, om de nvårmare omfåndigheterna wid detta broderliga uppträde. OM Enaländaren fann ett nöje i att berätta om wårt första fams manträffande, på Talaweyras slagfält. Deana famp. fade han, mar en af de blo: digaste fom nånfia färgat Spaniens mark. Twå stolta förfärliga härar mördade bwarann i tre länga dagar. Der lärde jag känna det hjeltemodet .. Min kamrat, min wän, jag skall alltid fe er med dragen wärja siorma genom gewårs och kanonkulor mot denna fuls, bufe wudpunkten i mår flrategiffa ställninnd. Jag fal abtid fe er, hur ni brösigänges rusade from till detta fer kanoners batteri, fom i edra leder sprängde få djupa luckor. Ert kompagni och de bataljonerna som följde efter kunde endast genom underwerk räkna på någon öfwerlefwande. Gick ni ide mot ett artileri, som hwart ögonblick utspydde ljungeldar, mot sex tusen man fom stodo säkra på ett ointagligt krön? Hwilken mängd jag såg ssupa af era olyckliga krigare! — Ni erinrar er den storartade rysliga åsynen af dessa fält, som baubitskutoraa så widsträckt fart i låga. Wi mnoro lyckliga nog att rycka några af edert folf undan den rysliga elddåden. Mången af