Norrländska Korrespondenten – 6 april 1853, sida 3

wens klara djup eler mid Miantonimahs uamn sarrade Almani. Hnrarfore blef Almani Delawarernas doiter? sade bon forgligt. Kan ej Delawarernas dotter blifwa kristen? aftafärg år mörk hwiskade Almani akia. De hwitas Frälsare dog för alla fårger, fade en rös vå ett fremmande srråk. Almanis sköna aasigte Ivg i rdet ljusa skimmer, fom ett öaonblick alände öfwer hennes slöna panna, Länge lyssnade don, men dä åns un aft omar tyll, steg hon sekta upp, lade mån: liat fia dard på den gamles arm och hwiskade leende: eMmani har åter hört fina drömmars toner! Oh Swensken siaa fäders fyråf. Den gamle krigarca hade upprest fin fFrott: fulla gestalt. Den of en tropisk sol brunfäre gade pannaa häjde sitt fria bwalf under de gråa lockarnas silfwer; de europeiska dragens ädla pragel talade ur Hela bang ansiate och tå han nu med sränd klick och lyssnande öra flod försäntt i djup tysnad, tycktes han skäda öfwer be alla i Jådien bortflydda ären öfwer berg och floder tillbaka i stöna minnesdröm mar. Oh der under den mördnadskjudande eken