Norrländska Korrespondenten – 6 april 1853, sida 1

uppååna, att sprida fina dofter utåt fötterna? Kan ej skogarnes dufwa drömma skogen? År Almanis hjetta ej gladt dos sitt folk? . ULAlmani har återsett den hwita anden i fi na drömmar, swarade en stämma med dessa ljufwa aatturaltoner, fom tillföra Delamwarers nas språk. uNMBåplingsblomman fer emot morgonens fot — hworföre skube det milda blekansigtet des cröfwa stögarnes dotter? Almani lyssaade med uppmärksamhet, hon lade ett finger på den gamle krigarens arm. INA dca gamle örnea lyssaa till fia dotters ord: Sagemore är en stor krigare; den wilda rantern år ej starkare än haus arm, berget ej bärdare än hans hjerta; mea den slore Bass bem år mild mot fin syster — hwi skulle AL mani Maga? Den garle böjde hufwudet til tecken att hon skale fortfara. anmifers wiawam år mål skönare ån den fom hösfdragen skäntt fin syster, hwilken ha: mera pelswerf och dyrbara skatter ån hon — fan Almani wara otacksam? Den qamle skakade sitt hufwnd, den unga qwinnan fortfor; i (En gtått hufwud har fier wisdet; må min fader dömma, pans dotters ord skola cj wara dunklo. Mitt folt år tapyra frigars; dewilken stams tykte öfwer går Delwarernes? De dyr