Prosten oo Klockaren. Det war ena wacker sommardag då Kontrafisprosten Sidclius, en ärewördig medlem af den Ewenska höare hierarkien, fom ålmiastone ej, bland alla olyckor den möjligen fan wara ute fatt för, fan hafwa att frukta att swälta ibjäl fatt utanför sitt siåtliga, nybyasda fyrfeberdes boställe, syselsatt act öfwertänka en predekan för morgondagen. Proken war fö! jande dagen nödsakad att i cgen person uppträda på rredi. kostolen, emedan det mar offerdaa, och då gick det SH an ott låta odjunkten göra sjersien. J en wäl stoppad ländssol fart Proslen Eidee lius och blåse det ena todaksmolnet efter det andra upp mot stya, betänksamt blickande framför fig. Han trodde, att ban sålunda skube få de bäsia tankarne; men ingar wile infinra sis; de fladdrade måhända med röken i alla hunmellus wäder. Men betänken, käre åhörare — mumlade Prosien med mycken salfwelse — Lbetänken mine wärde wänner, att wi alia äro bröders Efter åter en stunds tystnad, fartfer ban: Den fom kläder den naknerrmitt namn! ban upprepade ånnu 2 a 3 gånger detta bible språk, och det tycktes horom wara elt gode in gångsspräk, men med rredikan fom han ej ur fläcken. Säwäl dagens tert, fom tidsäbet of offret, älade henom att tala om kärleken til