—aj.ii. AAA näslan och barmhertiadeten. Nter novrepade ban: Den som kläder den nakne etc. ec men länare kom han ej. Och fan man mål undza deröfwer! Hjertat mar tyd wid dessa ord; ban sjelf klädde ju ingen naker, ban fri jade ingen hunaria, och för broderskopet med de wärda åhöraras, fom till förda delen ute gjordes af bönder, stulle haa bertactat fir. Dertill fom ov, att ban haft förargelse vå förmiddagen af socknens tlockare och stollärare, som fommit och anhädit om ett litet penams aeläa. Men i penamaewäg mar prosten Et: dehus ej en man att skånta med. Klockaren, hwars lön mar ringa, fatt med för familj, och war dertill skuldsatt. Länsmannen Hade samma dag warit der för att werkstäba en ute måtarna, och den stackars klockaren hade i fin nod måndt fig till sia fiålafårjare Dern denne swarade högsi förtretad: Had tänler han mål på, Semonson? Komma hit och wilja låna ven ingar af mig! Han År en slöfare, en som hyllar tiggare och patrask. Gå, gås jag bar inga peamingar att låna bort år sädane, fom har. Men klockarena gif ej, förr än proden få godt fom förde honom på dörren. Det såg ut, fom om allt i dag sammanswurit fir mot honom och dans predikan. Stod der ej nu åter en tiggare wid den gröna grinden och bugade fig ödmjakt och fade sakta: