Till färgen swart samt fet oh frodig, Förstäåndig, wänkär, qwick och modig, Och namnet Kurre känner han. Fast wäl af andra skattad föga, Han war sin egarinnas öga, War en bedagad jungfrus tröst Och enda sällskap i dess höst. Du som den funnit har du bjerta, Rörs af den öfwergifnas smärta: Tag Kurre fast och för den hit, Mot hittelön, till Tryckert En man i Ghade trenne Döttrar, som alla woro gifteswurna. En afton föll det honom in att fråga dem bwem de belst skul le tyda om, att få till Mänaer. Jag will ha en Officer, fade den äldsta. Hwarföye det? För det de se så hurtiga ut. — År du då, frågade han den mellersta? Jaa wil ha en Köpman. Hwarföre en Köpman? För det de ha god råd att föda en hustru. — fn du då, liten, fade Han åt den yngha, hwad will du ha för en Man? Jag mil ba en Kyrkoberde. N, hwarföre just en Körkoherde? Jo, för det han håller Adjunft.