sammansswärjning och til adelsmännens affall wid Finska armeen. eiksom om dessa adelsmäns partihat och Rysk bestickning skule uppsökt och funnit ett annat tillfälle och liksom om Gustaf hyst några despotiska afsigter! Sådane hade han inga; ban war för klok och erfaren att ej inse, att en bildad nation förtjenar erhålla få stor ans del i styrelsen, fom den är politisk wuxen och myndig. Hans åsigter rörande styrelsen woro sunda och hade derföre aldrig att skaffa med någon slags reaktion. Hade ej Swenska adeln genom lång owana warit sianad för myteri, bade den endast warit oppositionel, skulle Gu: staf, trots den, fört Sweriges reformerande til ett ärorikt slut. I trots af adela; ty op: position behöfde han, för att blifwa merfjams mare, emedan han mar lättsianig och hans praktfulla krafter aldrig utwecklat sig utan ett eggande motslånd. Sedan hans morbror, den fore Fredrif, aflidit, war han onekligea den mest genialiske af Europas regenter. Den mäktige, herrlige mannen hade man dödat, och denaa mordaerniag war allt hwad en intrige rande och wåldsam adel kunde tillwägabringa. Hertig Carl af Södermanland, Gustafs bror der, en kallblodig sjösoldat, utan några i höare grad framflående regentegenskaper, derrskade fåfom förmyndare tills Gustaf IV Adolf blef myndig. Denne Guslaf Adolf, utruftad med