Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1853, sida 1

Swenska Konungar. (Forts. fr. föreg. Mir.) Men han lefde, denae märkwärdide man, fom satte nordens stolta söner i sådan rörelse med de mäktiga personligqa egenskaprraa, som tillhöra de Brandenburgska Hobden zollrarae, han lefde och höb straxt derpå fin si:zla riksdaa i Gefle. De beslöto fig då för en af de mafte raddaler, fom han brukade besöka. Twå matt. radbaler aingo förbi, utan att lemna något pods sande tibfäle. DÅ fom den tredje; det war natten emeban den 16 och 17 Mors 1792, Konungen warnades genom en med bluycvtss penna skrifwen biljett: Jaa har aldrig mid: rat edra fely slät biljetten. Jeg hatar er, Sire; men jag afskyr ett lånnimord.v Biljetten war från Liljehorn. Konunaen låt emellertid ej afhälla fig från balen. Jag år ju blond mina midborgare, sade har, laf hwilka jag aldria med uppsåt fårolämpat någon. Hafwa nåanra nidingar beslutat mn död, få hafwa de ej swårt att fiana mig åf wen annorstädesEfter Hl. 11 begaf han fia öfwer Norrbro til operahuset, der balea skulle gsifwas. Det är allmänt kändt, att man efter midnatten bar honom wid fackelsken tillbaka öfwer bron, en dödligt särad man. Först uprehöll han fig en qwatt i en loge