Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1853, sida 2

då Jakob II öfwerlemnade landsflyktig fin årfs da ibron åt en äregirig måg; försi i början af huset Hanowers regering undfick nationens denna rättiahet, och alldrig har ect furstehus innehaft Engelska thronen med större beröm och mera trygabet, än detta. Genom tryckfriheten ens fam erfar mogarken sanningen, fom man aus nart uppfåtligen och med få mycken konst förs döljer för honom. Offentliga perfoner funna genom den antingen skörda ett obyckladt bes röm, eder upplysa publiken, i fall deras Hands lindar misstydas; nationen ändtligen fan ges nom den säktare framföra fina klagomäl, och äfwen någon gång genom den öfwertygas att dessa äro grundlöfa. O, Swenske adelsmän, det hafwen ni brutit mot Europa och Eurovas framåtskridande, att att ni i grund förstörde en sådan man, en sädan konung, fom ej war eder, utan endast edra öfwerdrifne anspråk obenägen. Och på ert upps rörande fått skedde det, då Gustaf bekämpade riksfirnden, Ryssarae wid Fruska gränsorna. Han hatade det Ryska barbariet af hela sia själ; har wisade Cathariaas gesaadter ur Stocks holm med ord, fom i dag skulle med nöje hör rad i mer ån en af Europas hufwndsläderj han fäktade mot Rosfarne, ide få perfonliat oförwänet men lika tappert, fom Carl XII, och wille bana fig en måg til Petersburg — då öfwergäf vo honom i det afgörande ögoablicket